Baserat på hur effektivt ett ventilationsfilter renar luften klassas de som följande filterklasser

• Grundfilter
• Finfilter
• Mikrofilter

Grundfilter och finfilter används i bostäder och lokalbyggnader och klassificeras enligt en europeisk standard efter hur effektivt de avskiljer partiklar av en viss storlek. Mikrofilter klassas efter en annan standard. Ett grund- eller grovfilter avskiljer partiklar genom silning och tröghetsverkan. Det används ofta som förfilter i luftbehandlingsaggregat för att öka livslängden hos de dyrare finfiltren. Klassningen sker från Gl till G4 utifrån uppmätt viktavskiljningsgrad i % då det utsätts för en luftström med en viss mängd föroreningar. Vikten på teststoftet mäts före och efter filterpassagen. Lufthastigheten över filtrets frontarea bör inte överstiga 2,5 m/s för att inte artiklar som fastnat ska ryckas loss igen och följa med luften genom ventilationsfiltret. Normalt är begynnelsetryckfallet för ett grundfilter cirka 30 Pa och det är dags för byte eller rengöring när tryckfallet ökat till ca 130 Pa.

G4-filter

Finfilter består av tunnare och tätare placerade fibrer än i grundfiltret och partiklama fastnar med alla de fyra mekaniska avskiljningsprincipema. Det har stor genomströmningsarea som åstadkoms genom veckning med upp till 60 cm djupa påsar. Om utrymmet är begränsat används kompaktfilter som har tätare veckning. Klassningen från F5 till F9 fastställs genom att mäta antalet partiklar med storleken 0,4 mikrometer som fastnar i filtret när det utsätts för en standardiserad testdos. Mer än 40 % måste avskiljas för att det ska få kallas finfilter. Lufthastigheten över frontarean bör liksom för grovfiltret inte överstiga 2,5 m/s. Begynnelsetryckfallet för finfilter ligger runt 50-100 Pa och sluttryckfallet mellan 200 och 250 Pa.

F7-filter

Mikrofilter används där kraven är höga på ren luft, t ex i rum för tillverkning av finmekanik, elektronik, optik, CD och i operationsrum. Mikrofiltret består av ett tätt, tunt papper som är så djupt veckat att filterarean som luften passerar är 70 gånger större än frontarean. Kvaliteten anges med partikelavskiljningsgrad som testas individuellt vid tillverkningen, klassning sker i H10-H14 och U15-U17. Mikrofilter är dyra och skyddas därför av finfilter. Begynnelsetryckfallet ligger runt 250 Pa, sluttryckfallet bestäms ofta av driftsekonomin. För att begränsa tryckfallet bör lufthastigheten inte överstiga 0,5 m/s.

Mikrofilter

Tweet

I filter som används för luftbehandling fastnar partiklama mekaniskt eller elektrostatiskt. Mekanisk avskiljning sker genom silning, tröghetsverkan, interception och diffusion.
Silning sker i alla filter och innebär att partiklar fastnar mellan två fibrer. Ju fler och tunnare fibrer desto fler partiklar avskiljs. Tröghetsverkan innebär att partikeln inte följer med luften runt fibern utan fortsätter rakt fram och fastnar på den. Interception innebär att små partiklar som råkar nudda fibrerna fastnar med van der Waals- krafter. Med diffusion menas att de riktigt små partiklama som rör sig med stokastiska Brownska rörelser lättare nudda fibrema där de till slut fastnar med van der Waals-krafter.

Elektrostatisk avskiljning innebär att filterfibern ges en laddning för att attrahera partiklar som därmed fastnar. Laddningen kan dock släppa relativt snabbt på grund av fukt och nedsmutsning och därmed minskar också avskiljningsförmågan.

Tweet